En helt vanlig dag

Den 6:e maj 2008, sitter jag i Kvernaland en liten ort utanför Stavanger och har ett bra liv. Jag är 24 år och har en pojkvän som är älskad och älskar, vänner och familj. De är i Sverige, men vi håller ju kontakten relativt ofta.

Jag ska på jobbintervju på en skobutik imorgon och inte en dag går utan att det händer något nytt spännande. Eller vem kan jag lura egentligen?
Självklart har det hänt en massa nu när jag flyttat hit till den norska västkusten, jag har ju till att börja med aldrig varit här innan. Men efter att 5 dagar i veckan, 3 veckor i rad suttit hemma och väntat på att karln ska komma hem från jobbet så börjar jag snart krypa på väggarna. Jag menar, det känns så hopplöst att skaffa massa nya vänner när man redan har dem bästa där hemma. Men jag antar att jag får skylla mig själv. Jag lever och är frisk. Pricken över i:et; jag är kär.

Det går inte av för hackor. Känslan av att ha träffat den man vill leva hela sitt liv med. Den man vill spendera en evighet med. Det finns ju bara en sådan och jag vet att det är han. Annars hade jag aldrig flyttat hit.
Det har gått fort, det kan jag erkänna men när insidan på kroppen säger att det är rätt då är det så. Det värsta som kunde hända skulle ju vara att få åka hem till Sverige igen, det är ju inte runt halva jordklotet direkt.

Alltså tisdag, jag har ätit sallad till lunch, enkelt och jävligt tråkigt men jag är ingen Monika eller Nigela. Jag slänger inte ihop en gourmeträtt på 15. Så då får det vara så.

Och så var det ju det här med att sluta röka, denna hemska ovana som är så förbannat god. Man får tips, läser om tips och blir bannad intill skallbenet om att sluta men allt bara flyger ut genom andra örat när man tar ett bloss. Blev röksugen nu, ska helt enkelt ta en cigg, titta på en film och återkomma till bloggen lite senare.